1911
SJ börjar köra en busslinje mellan Tanum-Grebbestad i Bohuslän. Linjen trafikeras av en Büssing med en bensinmotor på 32 hästkrafter och med plats för 13 passagerare. Varken vägar eller fordon var dock mogna för uppgiften och trafiken lades ned efter en tid.

1921
SJ öppnar en rad linjer i Bohuslän med anknytning till Bohusbanan i Dingle och Stenungsund. Trafiken skedde med en tyskbyggd Daimler på 40 hästkrafter och plats för 12 passagerare. En tvåaxlig öppen släpvagn kunde kopplas efter vid godstransporter. Högsta tillåtna hastighet för bussar på 20-talet var 20 km/tim. Dessa bussar kunde transportera såväl resande, resgods, hundar, paketgods, styckegods, postgods och till och med vagnslastgods och erbjöd samma service som en järnvägslinje.

SJ nr 1

SJ nr 3

"Dingle Resecentrum", bussarna väntar på tåget.

 Det startade med SJ Biltrafik. I början av 1990-talet gick SJ Buss upp i GDG och samtidigt byttes namnet till Swebus. Något år senare kom även Postens Diligenstrafik med i Swebus. SJ sålde bolaget till Stagecoach i Skottland som i samband med avregleringen av långväga busstrafiken och SJ:s vetorätt, utvecklade expressbusstrafiken. Ny ägare blev Schøyen Bilcentraler i Norge med Goldman Sachs som finansiär. Ett komplicerat köp med betalning av framtida vinster. Vilket inte lyckades så numera ägs större delen av moderbolaget Concordia med säte i Holland av amerikanska blivande pensionärer genom fonder.

Svenska delen av Concordia består av dotterbolagen:
Swebus med ca 2800 bussar och 5100 anställda
Swebus Express med ca 100 bussar och 250 anställda
Interbus med ca 70 bussar och 200 anställda

Swebus systerbolag Swebus Express driver ett omfattande linjenät med ca 150 hållplatser runt om i Sverige, från Mora och Gävle i norr till Malmö i söder. Dessutom körs dagligen trafik till Oslo och Köpenhamn.